Det var ett bra tag sedan som jag skrev på bloggen och det kommer nog att vara sporadiska inlägg framöver också. Det är mycket på jobbet och många skrivprojekt som jag slutför. Den senaste tiden har jag jobbat mycket med ”Hoppa, så fångar jag”. Nu har den kommit så långt att det bara återstår korrekturläsning. Den kommer ut 1 december och om du har recenserat del 1 (Kedjor känns bara när du rör dig) eller del 2 (Det är inte så lätt som du tror) i Diligentiaserien har du möjlighet att få en så kallad Advanced Reader’s Copy, m.a.o. en tidig version. Maila i så fall till förlaget (info @ ordspiran . se) och skicka med en länk till din recension.
Bokmässan i år var en fantastiskt upplevelse så det kommer att bli flera inlägg (i alla fall enligt plan… 😉 ) för att kunna täcka allt. Jag delade monter med Grim förlag och Glimmergummans förlag under de fyra dagar som mässan varar. Redan onsdag eftermiddag började mina monterkollegor bygga monter. Själv dök jag upp först vid klockan 18, eftersom jag jobbade den dagen.
Den stora behållningen med bokmässan är alla möten. Det är det som är den stora behållningen. I år hade jag dessutom väldigt många vänner på plats, vilket var väldigt trevligt,
Jag hade med fyra böcker i år. Kedjor känns bara när du rör dig, Det är inte så lätt som du tror, Förlora för att vinna och Attentaten i Gallus. Förra gången jag ställde ut så fanns bara Kedjor känns bara när du rör dig så det har hänt en del sedan dess… 🙂
På torsdagen så är det öppet för branschfolk. Det är alltid lugnare då, vilket gör det lättare att hinna prata med alla som besöker montern. I och med att vi var flera som delade monter kunde vi också ta raster. Då passade jag på att springa runt och prata med folk… 😉
Vi hade monterprogram alla dagarna och det kändes som om jag hade lyckats med titeln på mina, eftersom det var många som kom fem minuter innan bara för att höra mitt program. Jättekul. Jag har tänkt att skriva lite mer en annan dag om det jag pratade om.
Torsdagen avslutades med mingel i montern och det var riktigt många som kom trots att det var mingel i många av montrarna.
Jag var trött när jag väl åkte hem till Mölnlycke (ja, det är fortfarande hemma även om jag inte bott där på mer än tjugo år… 😉 ). Det är ett ständigt sorl i mässlokalerna och det är alltid något samtal som pågår så man blir ganska trött. Det är tur att det är så hejdlöst kul… 😉