Vilken roll skulle Karen Gillan (Amy Pond från Doctor Who) spela?

Kedjor känns bara när du rör dig

Ylva Lee Lindell (fantasyförfattare som bl.a. skrivit Eldbunden) skickade mig några frågor om Diligentiatrilogin (rymdopera) som antagligen är intressant även för andra. 🙂

Så här kommer Ylvas frågor med mina svar:

Hur fick du idén till Diligentia serien?

Idén till serien fick jag när jag tittade på ett faktaprogram om rymdresor. De presenterade olika varianter på hur vi skulle kunna ta oss till en annan planet och det som triggade min fantasi var just flergenerationsrymdskeppet. Dte blev starten på en längre tids fundering och läsande av både böcker och avhandlingar på ämnet, bl.a. kring vad som krävs för att få en rymdstation självförsörjande. En framträdande tanke i mycket av det jag läste var oron för hur människor klarar av att leva med andra på liten yta utan möjlighet att ta sig därifrån. Många var rädda för de konflikter som skulle uppstå. Ju större skepp, desto större mängd bränsle krävs också, vilket gjorde att jag bedömde att ett första försök till flergenerationsrymdskepp troligen behövde vara ganska litet. Det satte i sin tur begränsningar på antal personer som kunde följa med. I tankarna när jag följde skeppet med sin lilla besättning så dök det upp ett antal karaktärer som var väldigt envisa i sina frösk att få berätta sin historia… 😉

 

Vad skulle du säga är böckernas motto?

Trilogin handlar i grunden om svårigheten att förändra, eftersom den du är påverkar hur du ser på världen. Olika människor har olika perspektiv och det krävs att du försöker förstå andras perspektiv för att du ska kunna leva tillsammans.

Vilken av huvudkaraktärerna gillar du mest?

Det är många som jag gillar, men om jag måste välja en så blir det Lola. Hon som hela sitt liv försökt vara alla till lags utvecklas till att bli självständig och ta ansvar för sina egna beslut. Får jag välja en till skulle det bli Tammas som i första boken inte får chansen att visa vem han egentligen är, men som utvecklas och får uppleva sin egen kärlekshistoria… 🙂

 

Vilken av dem skulle du stryka eller ta bort om du var tvungen?

Oj, den var svår… Alla har något som jag har svårt att avstå från, men om jag måste skulle jag välja Mira, Lolas väninnan, som gör allt för att bli kapten.

 

Om Diligentia serien blev film, jag vet att jag hade älskat det!!, vem skulle spela kapten Anastasiya?

Karen Gillan som spelar Amy Pond i Doctor Who… 🙂

Tack Ylva för dina frågor… 🙂

Om du är nyfiken på trilogin så kan du just nu köpa första boken till halva priset i sommarkampanjen på Adlibris. Köp den här till sommarpris.

Tre frågor om världen i Förlora för att vinna

Förlora för att vinna

I samband med att vi spelade in en intervju för Marcus Olaussons poddcast Ordbyting Podd bad jag honom att ställa tre frågor om världen i Förlora för att vinna (som han inte läst klart). Tanken är att det kan vara intressant även för andra som börjat läsa eller vill läsa boken. Så här kommer Marcus frågor om världen med mina svar… 🙂

Det mest iögonfallande är vailanernas färgglada hud som ändrar färg efter deras humör. Hur har du tänkt kring detta, vad det fyller för evolutionär funktion osv?

Vailanerna är främst inspirerade av havslevande djur och deras mönster skapas på motsvarande sätt som för bläckfiskar. Den utvecklades från början som ett kamouflage från rovdjur (som det finns många på planeten). De rörde sig ursprungligen i en stor mängd miljöer och därför behövde mönstrena kunna ändras. Det här skiljer sig från deras tidigare utvecklingssteg där de främst är bosatta och därför inte har samma behov av kamouflage. Den kommer alltså först i deras vuxenform. Som foster och barn har de med andra ord inget kamouflage. Det varierande kamouflaget utvecklades också sedan som ett sätt att kommunicera innan språket utvecklats. Det var i samband med det kopplingen till känslorna kom, eftersom det var viktig information att kommunicera. Förmågan blev sedan kvar när språket utvecklades och de har numera svårt att medvetet kontrollera det. Deras mönster har också blivit mer fast.

Vailanerna är långa, ungefär dubbelt så långa som människor vill jag minnas, beror det på gravitation eller andra faktorer?

Att det är möjligt beror på den lägre gravitationen. Utvecklingsmässigt beror det också på ett skydd mot rovdjur. De är inte speciellt snabba utan behövde förlita sig på list, kamouflage och att i god tid upptäcka eventuella rovdjur. Eftersom de också rör sig över stora ytor kunde de inte förlita sig på en god kännedom om omgivningen, eftersom den ofta var helt ny för dem.

Deras samhälle upplevs som lågteknologiskt men ändå har de teknisk apparatur som låter dem transportera en människa till deras värld. Vad har drivit deras utveckling? Vad har hämmat den?

Så långt som du hunnit i berättelsen har du enbart stött på en stad. Deras planet är uppbyggt med ett stort antal stater som består av en huvudstad med omkringliggande bosättningar. I staden Eco, som är den stad som Sophie kommer till först och också är den stad som hämtade dit henne, finns det en spänning mellan utveckling och att behålla saker vid det gamla. Staden grundades av en man som ville att alla vailaner skulle slippa den vandring som de gör när de är könsmogna och därför ville skapa den optimala staden att leva i. Han var under sin livstid (och vailaner lever länge) styrande i staden och påverkade hur den utvecklades. Han såg Eco som en slutpunkt, inte en startpunkt. Den synen har naturligtvis inte delats av alla som senare levt i staden, vilket gjort att det trots det finns en livskraftig teknologisk utveckling. På grund av grundarens inställning är den dock dold. Det innebär att i många av de äldre husen finns inre delar som inte ser ut som de gamla och rymdraketer döljs under ytan. Samtidigt har hans inställning delvis stoppat utveckling som exempelvis telefoner, eftersom han inte såg behov av det när vailanerna som lever runt staden lätt kan vandra in till Eco och rapportera vad som händer. När det gäller andra teknikområden är de före oss som exempelvis med vagnar som svävar. I andra delar av planeten har de inte alls samma motstånd och där finns tekniken också mer synlig.

Tack Marcus för frågorna! 🙂

Så det var lite kort kring världen i Förlora för att vinna som handlar om Sophie som kommer till planeten Vailao, hamnar i konflikt med de styrande för staden Eco och måste fly. Om du är nyfiken på den så kan du just nu köpa den till halva priset i sommarkampanjen på Adlibris. Köp den här till sommarpris.

3 tips för att skriva och läsa steampunk

9781447225089_200x_boneshaker_haftad

Jag har just skrivit klart en steampunk novell. Det är annorlunda jämfört med andra typer av noveller upplever jag. Därför tänkte jag dela med mig av tre tips som jag lärde mig under arbetet. Dessutom kommer jag att ge tre tips på bra steampunk.

För Steampunk som utspelar sig i Sverige brukar man säga att de utspelar sig under oskariansk tid, det vill säga slutet av 1800 talet. Utspelar de sig i det brittiska samväldet brukar man prata om viktoriansk tid. Steampunk är en alternativ historia, d.v.s. hur hade det sett ut om ångteknologin utvecklades längre än vad den egentligen gjorde. (Notera att jag är ingen expert på steampunk. Vill du läsa wikipedias definition så hittar du den) här. Därför kan man tycka att man kan göra som man vill, men det är inte riktigt sant. Steampunk har utmärkande element som behöver inkluderas för att det verkligen ska kännas som steampunk. Vanligt är att de inkluderar luftskepp, goggles, ångmaskiner och en äventyrslust. Det finns många åsikter om vad steampunk innebär och jag ska inte gå in på den diskussionen här utan fortsätta med mina tips om du vill skriva steampunk.

Skrivtips 1: Läs steampunk. Genom att själv läsa snappar du omedvetet upp en hel del av det som är en del av steampunk, vilket gör det lättare att få rätt känsla på arbetet. Läs också olika författare för att se variationen som finns inom genren.

Skrivtips 2: Få de små detaljerna korrekta. För om du verkligen ska få en 1800-hundratalskänsla så behöver det finnas någonting som signalerar att det här utspelas under den tidsperioden. Det behöver inte gälla alla aspekter, eftersom steampunk också har ett punkelement . Vi skriver en alternativ historia och det kan innebära sociala, teknologiska och kulturella skillnader jämfört med hur det verkligen var på 1800-talet. Men du måste behålla någonting som det var annars så kommer det inte att kännas som den tidsperioden. Jag har därför försökt få klädedräkter korrekta och liknande faktorer för att få en 1800-talskänsla.

Skrivtips 3: Utveckla språket. Du kan inte ta 1800-talsspråket rakt av och tro att det blir en läsbar upplevelse för en läsare idag. Jag har läst ett flertal noveller som fastnat i just den fällan. Du kan ta element av hur man talade, t.ex. titlar, tilltal och liknande. Men det fullständiga språket blir inte läsbart för dagens publik. Min filosofi när det gäller en berättelses språk är att det ska vara transparant, d.v.s. det ska inte stå i vägen för berättelsen utan stödja den.

Det här var mina tre tips för att skriva steampunk. Har du ytterligare tips?

Då kommer vi till mina lästips. Jag har valt tre författare som jag personligen är väldigt förtjust och vars böcker jag alltid slukar. Av deras böcker har jag valt en som jag tycker är en bra första bok.

Lästips 1: Boneshaker av Cherie Priest.  Tyvärr tror jag inte den finns på svenska.

”Sixteen years ago, as the American Civil War dawned, gold brought hordes to the frozen Klondike. Fanatical in their greed, Russian prospectors commissioned Dr Leviticus Blue to create a great machine, to mine through Alaska’s ice. Thus the Incredible Bone-Shaking Drill Engine was born. But the Boneshaker went awry, destroying downtown Seattle and unearthing a subterranean vein of blight gas. Anyone who breathed its fumes turning into the living dead. The devastated city is now walled in to contain the blight. But unknown to Briar, his widowed mother, Ezekiel is going in. His quest will take him into a city teeming with ravenous undead, air pirates, criminal overlords, and heavily armed refugees. And only Briar can bring him out alive.”

9789173552271_200x_sjallos

Lästips 2: Själlös av Gail Carriger. Den engelska utgåvan heter Soulless och det är den som jag läst.

”Att vara Alexia Tarabotti i det viktorianska London är inte det lättaste. För det första har hon ingen själ. För det andra är hon redan tjugofem år och fortfarande ungmö, ett faktum som inte blir bättre av att hon är rejält kurvig, frispråkig och, värst av allt, halv italienska. Men detta är bara början på Alexias problem. Döda vampyrer, alldeles för stiliga varulvar och hemliga sällskap är snart vardagsmat och frågorna hopar sig: Är hennes själlösa förmågor verkligen en tillgång? Vem är fienden egentligen? Och viktigast av allt: Finns det te?”

9789188183170_200x_stenstoder_haftad

Lästips 3: Stenstoder av Lupina Ojala. Det här är en av Lupinas steampunknoveller. Hon har fler och de är alla bra. Lupina är en svensk författare som förutom steampunk och skrivit fantasy, skräck och annan typ av science fiction. Jag rekommenderar alla hennes berättelser.

”Året är 1879 i ett alternativt Götheborg. Den unga, rika Amanda af Silvferskjöld lever ett tillbakadraget och stillsamt liv, inte helt av fri vilja. En morgon görs ett makabert fynd i hamnen och stadens invånare blir både förbryllade och skrämda. Är det en smaklös skämtare som varit i farten eller har en galning med osannolika förmågor kommit till staden?”

Brukar du läsa steampunk? Har du fler lästips?

Inspiration från Ursula K Le Guin gav upphov till ny värld

Förlora för att vinna

När jag får frågan om det är böcker som ger min främsta inspiration till nya berättelser, brukar jag svara: ”Nej, det är snarare det jag upplever samt händelser i samtiden och fakta.” Det finns dock ett undantag och det är boken ”Förlora för att vinna” som är en annorlunda kärlekshistoria som utspelar sig på planeten Vailao.

”Förlora för att vinna” kom till efter att jag läst Ursula K LeGuins ”Berättelsen är världens språk” som skildrar mötet mellan observatören, lingvisten Sutty, och befolkningen på planeten Aka. Ett möte som till en början är ett icke-möte. Det visar sig nämligen att den civilisation som fanns på Aka då Sutty begav sig från Terra, en resa som tog henne 60 år, inte längre finns. Berättelsen gjorde ett djupt intryck på mig och om du inte läst den så rekommenderar jag den (även om den är svår att få tag på numera).

Läsupplevelsen blev startskottet på en lång tids funderingar kring kulturkrockar och hur historien påverkar nuet. Teman som i och för sig genomsyrar mina andra böcker också… 😉 Ur funderingarna dök diplomaten Sophie upp. Hon som inte alls lämpar sig som diplomat utan som tvärtom får uppdraget för att hennes arbetskamrater ska slippa henne. Sophie dök först upp i novellen ”Skiftning”, men berättelsen ville inte släppa taget. Därför skrev jag en fortsättning under NaNoWriMo. Jag trodde då att den skulle bli ganska kort, men berättelsen om hur Sophie hittade sin plats på den främmande planeten blev 100 000 ord till slut.

Boken har fått väldigt positiva recensioner, se bl.a. på Goodreads. May-Louise Andersson skrev exempelvis på Boktipset om boken: ”På Vailao är livsreglerna annorlunda; kärleken är viktig och den är evig. Varje andetag räknas, minst sagt. Läs boken och du får veta varför. Eva Holmquist kan med få meningar få fram kärleksscener utan att ta till enkla floskler.”

Novellen som blev startskottet har däremot inte blivit publicerad ännu. Kanske skulle jag ta och redigera den… 😉

Om du är nyfiken på ”Förlora för att vinna” som blev till på grund av inspirationen från Ursula K Le Guins bok ”Berättelsen är världens språk” så kan du:

Köpa e-boken

Köpa boken

Dessutom finns den på många bibliotek. Om du läst ”Berättelsen är världens språk” så kommentera gärna om hur du upplevde den. Har du dessutom läst ”Förlora för att vinna” skulle det vara intressant att höra om du kunde upptäcka att den inspirerats av Ursula K Le Guin.

I oktober kommer Equilibrium av Anna Jakobsson Lund

Equilibrium

De senaste åren har jag upptäckt en mängd bra svenska författare som skriver fantasy, science fiction och/eller skräck. En av dem är Anna Jakobsson Lund som skrivit trilogin om Systemet, en fantastiskt bra dystopi. Nu i höst kommer hon med en ny bok, Equilibrium, som jag verkligen ser fram emot… 🙂

Baksidetexten ( som jag fått från författaren)

”Midnattsklockan slår medan jag springer genom Kintoros sluttande gränder. Jag skulle ha varit på scenen nu, tagit emot de andra kemisternas applåder. Ingen hade vågat neka mig ett forskningsprojekt efter det här.

Jag borde ha stannat i bankettsalen, kontrollerat den skärande smärtan. Bröt den sig ut ur mig? Hur kunde den göra det?

Klackarna slinter mot gatstenarna och jag drar av skorna. Fötterna domnar bort, men jag stannar inte. Jag måste härifrån, måste byta om innan någon ser mig. Klänningen är kladdig av blod.

Equilibrium är berättelsen om Ari, som tvingas fly till rövarstaden Porto du Luando och söka skydd bland smugglare, nickelskojare och illusionister. Det är en roman om identitet och kön, vänskap och magi av författaren till den rosade trilogin om Systemet.”

Jag tänker läsa den när den kommer ut. Tänker du?

Två boktips och lite annat smått och gott

Det är alltid roligt med glada överraskningar och det fick jag för en dryg vecka sedan när jag blev nyfiken på varför min bok ”Kedjor känns bara när du rör dig” lånades så mycket för Eslövs bibliotek och hittade den bland de tio mest utlånade romanerna… 🙂

Tio mest utlånade romaner på Eslövs bibliotek
Tio mest utlånade romaner på Eslövs bibliotek

En annan rolig sak var att jag i fredags blev intervjuad på bloggen I Elinas hylla med anledning av min novell ”Kidnappad” i antologin ”13 svarta sagor”. Hon skriver först om vad hon tyckte om novellen:

Novellen är en klaustrofobisk och vitkantad berättelse med tvist… Det finns något som tilltalar mig mycket i den: känslorna, tankarna, miljön som framkallar känslor och tankar i sig, stressen, längtan… och så slutet! Jag gillar verkligen hur vissa noveller slutar. Detta är en av dem.

Du hittar hela intervjun här.

Sedan har jag två boktips… 🙂 Det är två böcker som jag läst den senaste tiden och verkligen uppskattade. Båda två fick fem stjärnor i betyg på Goodreads.

Den första är ”Rivers of London” av Ben Aaronovitch som är en deckare i urban fantasy miljö. Jag blev nyfiken på boken efter att jag träffade Ben på ConFuse (science fiction och fantasy kongress) i somras (vi satt i samma panel). Jag blev definitivt inte besviken… 🙂 Samma humor som Ben har lyser igenom i boken. Det är en rolig, men också spännande bok. Dessutom blev jag väldigt förtjust i huvudpersonen Peter Grant som applicerar vetenskapliga experiment på magin. Rekommenderar verkligen den här boken… 🙂

Det andra boktipset är ”Mistborn” av Brandon Sanderson som är första boken i en trilogi. Det är också en fantasy, men annorlunda uppbyggd. Tänk ”Ocean´s eleven” som försöker störta tyrannen. Spännande, med fantastiska karaktärer och mycket tänkvärt. Precis så som jag vill ha mina böcker.

Har du något boktips på någon riktigt bra bok du läst den senaste tiden?

Tredje principen är fantastisk!

9789198231700_200_tredje-principen_haftad

Har just läst ut ”Tredje principen” av Anna Jakobsson Lund. Jag var nyfiken på att läsa boken, eftersom jag blev så förtjust i hennes novell ”Doften av mango” som fanns med i antologin ”Maskinblod 3”. Det är verkligen en fantastisk bok! 🙂

”Tredje principen” utspelar sig i en annan värld än hennes novell, men jag känner ändå igen tonen. I går kväll kunde jag inte sluta läsa utan det blev alldeles för sent innan jag väl släckte lampan.

Det här är en dystopi och om du gillar böcker som ”Divergent” kommer du att älska den här boken. Världen är rik och genomtänkt. Tema välutvecklade och den är full av intressanta karaktärer. Dessutom är den spännande och svår att lägga ifrån sig. Kan du önska mer?

Det är för närvarande relativt ont om nyskriven svensk science fiction, men här har vi en ny favoritförfattare som jag är övertygad om kommer att bli riktigt stor.

Jag längtar efter nästa bok i serien! 🙂

Du kan hitta den bl.a. hos bokus och adlibris.